Samuels första återbesök

Det var i december 2011 som vi kom i kontakt med handikappbarnhemmet Rajiv Ghandi Memorial High School for the Physically Challanged, i Challagundla Indien. Dessa dagar skulle visa sig förändra våra liv, saker som man som tar för givet här hemma i Sverige var inte längre så självklara för oss.

26 december 2011 reste hela familjen, Samuel, Martina och Alexander till Indien. Samuel som är adopterad från Indien ville visa sina barn var han kommer ifrån, bakgrund och uppväxt. Vi besökte det barnhem som Samuel växte upp på i Narasaraopet, vi insåg då att det barnhemmet för länge sedan var nerlagt och kvar fanns bara en trasig byggnad.

17 km ifrån det barnhem som Samuel bodde på, ligger ett annat handikappbarnhem i byn Challagundla. Handikappbarnhemmet är det sista av ett antal barnhem som S Benjamin och hans fru Rosina ansvarade för, detta barnhemmet är det som fortfarande idag är verksamt. Benjamin och Rosina var föreståndare på barnhemmet där Samuel växte upp! Deras yngsta dotter Alice tog över ansvaret för barnhemmet efter pappans bortgång.

Samuel och två av barnhemsbarnen

Samuel och två av barnhemsbarnen

Samuel, Martina och Alexander sov på handikappbarnhemmet i några dagar och fick se hur barnen bodde, vad barnen åt, hur de levde helt enkelt. Snabbt kunde de konstatera att standarden var väldigt låg, långt under den standard som Samuel själv hade på sitt barnhem för 37 år sedan.

Det fanns då 60 barn på barnhemmet i åldrarna 5-17, både flickor och pojkar. De flesta av barnen har polio, förlossningsskador eller har varit med om en bilolycka. På handikappbarnhemmet fanns (och finns) också en registrerad och godkänd skola.

Alexander och Martina

Alexander och Martina

Föreståndaren Alice, har vigt sitt liv till dessa barn, hon ser det som sin uppgift att ta sig an dessa barn och ge dem en fortsatt möjlighet i livet. Alice berättade för Samuel att hon inte hade någon kontinuerlig sponsor. Hon använde sin pappas arv för att täcka utgifter på barnhemmet. Med det lilla bidrag som handikappbarnhemmet får från staten kommer de inte långt.

När Samuel och barnen kom hem till Sverige igen bestämde de sig för att försöka hjälpa barnhemmet på något sätt. Fadderverksamheten startades i Maj 2012 och Samuel hade inom 6 månader skaffat ca 50 betalande faddrar som satter in mellan 100-200 kr per månad. Pengarna var (och är) öronmärkta och ska betala mat, hygienartiklar och mediciner osv. Vi vill se till att alla barnen har mätta magar och får allsidig kost. Pengarna går oavkortat till barnhemmet.

I december 2012, åkte familjen tillbaka till barnhemmet. De såg att situationen på barnhemmet var betydligt bättre nu är vad den var första gången de var där. Barnen och Alice vi ser positivt på framtiden. Tillsammans och med till synes små medel kan vi hjälpa barnen till en bättre livssituation och till en bättre framtid.

Samuel har sedan det jobbat aktivt vidare med att stötta barnhemmet, bla skapades en förening till förmån för barnhemmet och för insamlandet av pengar, under september 2015. Samuel har telefonmöten med Alice flera gånger i veckan numera, och resorna till Indien har nu pågått varje år sedan 2012.